Projekt Forrest Gump

Did not finish

Publicerat den april 14, 2014 av Projekt Forrest Gump

Så, då har jag brutit mitt första lopp sedan jag började springa för lite drygt ett år sedan.

I fredags checkade jag in på hotell i Täby för att på lördagen delta i TEC, Täby Extreme Challenge. Distansen 50 miles, 80,5 km, stod på dagordningen. Mitt andra 50-mileslopp. Det första var Black River Run i höstas.

Efter en trevlig gemensam middag på kvällen och sedan lite plock med mina grejer kom jag i säng i hyfsad tid. Jag vaknade pigg och åt hotellfrukost och fixade med det sista för att sedan bege mig till starten.

Starten gick vid klockan 10. 200 löpare masade sig iväg i sakta mak. Det var smalt och trångt de första hundra metrarna. Och då jag inte aspirerar på någon av toppositionerna så stod jag längst bak i startfältet. Sedan släppte det och jag kunde sätta min egen fart.

Banan var fin. De första sju kilometrarna var grus och asfalt runt Rönningesjön. De tre sista elljusspår och skogsstigar. Det var ungefär 125 positiva höjdmetrar per varv enligt min klocka. Ganska flack bana med andra ord.

Varvbana, ca 10,05 km per varv

Jag kände mig stark och jag höll ett skönt tempo.

TEC 2014, skogsstig (foto: Kjell Eidenbrant)

Vid 15 km tänkte jag som hastigast hur lite jag hade sprungit och hur mycket jag hade kvar. Jag fick dock bort de här tankarna ur huvudet och snart var jag inne på tredje varvet.

Varvningen, tidtagningsmatta (foto: Kjell Eidenbrant)

Vid 25 km började jag att känna av knät. Jag blev inte orolig då jag inte hade ont. Problemet var att det blev värre.

Jag går i uppförsbackar när jag springer ultramaraton. För att sedan börja springa igen så fort det planar ut. Det gjorde ont – knät. När jag väl sprang eller gick kändes knappt knät i början. För att sedan bli värre och värre. Vid 28 km ringde jag min bror och pratade med honom. Vi kom överens om att det bästa var för mig att bryta.

Jag tävlar som jag tränar – känner jag att jag har problem eller ont så avbryter jag. Det är inte värt det att skada sig bara för sakens skull. Och det kommer att komma många fler lopp där jag kan ta ut mig ordentligt.

Så min första DNF – did not finish – var ett faktum. Vid tredje varvningen kastade jag in handduken. Det blev dock en bra träningsrunda – 30,3 km på tre timmar och 40 minuter.

Orsak? Jag tror att det beror på att jag sprang 49 km asfalt en vecka före loppet och att jag inte hann vila kroppen ordentligt.

Lärdom? Jag kommer att köra det sista långpasset innan tävling senast två veckor innan för att sedan trappa ner distanserna/tiden på träningen.

Upplevelsen av TEC var mycket positiv. Mycket trevlig stämning och trevliga funktionärer! Jag är inte den som direkt går fram och pratar med folk även om jag kände igen många av mina medtävlare från Facebook, Twitter och diverse bloggar.

Framtid? Nästa stora lopp för mig blir Lapland ultra 100 km. Det ska bli riktigt kul! Däremellan har vi maj då jag ska springa Lidingö ultramaraton 50 km, Göteborgsvarvet, Stockholms brantaste och Stockholm maraton.

Väl mött med nya tag!

Publicerat i Lopp, Ultra | 1 kommentar

Bye bye run streak

Publicerat den februari 2, 2014 av Projekt Forrest Gump

En månad. I en hel månad har jag sprungit varje dag. Jag har trotsat trötthet, roligheter och soffan.

Kroppen har svarat bra på träningen och de flesta av dagarna har kroppen känts utvilad. Andra dagar, särskilt i början, var det som att springa i sirap.

Distans: 224 km, 7,5 km/dag
Tid: 21:50:41, 43 min/dag
Snittempo: 5:51 min/km

Erfarenheterna är att jag verkligen har lyckats att lura mig själv. Jag hade inte sprungit över 50 km per vecka med mitt gamla och ad hoc upplägg av planering. Kroppen klarar av och anpassar sig mycket mer än vad man tror.

Det tar också fruktansvärt mycket tid. Tid jag känner att jag inte vill lägga ner varje dag. Jag kommer att gå tillbaka till att träna färre dagar i veckan. Jag kommer dock att springa längre vid varje träningstillfälle istället.

Det har varit en helt suverän uppstart av min träning och kanske kommer jag att återkomma till den här sortens träning.

Nu har jag varit ute på min sista run streak för den här gången!

Publicerat i Träning | Lämna en kommentar

Run streak, eller ”att lura sig själv”

Publicerat den januari 6, 2014 av Projekt Forrest Gump

Jag ska testa ett nytt upplägg på träningen – Run streak. Det innebär att springa varje dag. Inga ursäkter räknas för att hoppa över en dags träning, då hamnar man på noll igen.

Jag har bestämt mig för att springa minst 20 minuter varje dag. Gör jag det så ska jag vara nöjd med min insats. Springer jag längre, vilket nog krävs om jag ska klara av loppen som jag är anmäld till, ska jag också vara nöjd.

Min tanke är att göra löpningen till ett naturligt inslag i min vardag, nästan ett normalläge.

Tidigare har jag planerat in mina löppass en till två veckor i förväg. Tyvärr har jag fuskat lite och ibland helt ad hoc ”planerat om” passen. Det har i realiteten inneburit skippade pass med extra vilodagar eller kraftigt förkortade pass.

Med det här upplägget kommer jag att minst springa i 20 minuter per dag och det är helt ok! Känner jag mig stark så fortsätter jag att springa och är jag trött och seg kan jag sluta efter 20 (ca fyra kilometer). Trots upplägget ska jag försöka att springa runt tre långpass per vecka.

För mig är det jobbigaste att verkligen ta mig ut och träna. Starten så att säga. Med det här upplägget tror jag att jag kan lura mig själv till att springa mer då jag ”måste” ut varje dag. Jag kommer verkligen att behöva träningen under året som kommer.

Publicerat i Träning | Lämna en kommentar

Nya skor!

Publicerat den december 23, 2013 av Projekt Forrest Gump

Det blev ett par Skechers GoRun Ultra som jag hintade om i ett tidigare inlägg.

Skechers GoRun Ultra

Problemet jag har haft med tidigare modeller av Skechers GoRun är att jag har fått skavsår i främre delen av hålfoten av dem. Inte så med GoRun Ultra. Jag behöver kanske springa lite längre sträckor i dem för att helt vara på den säkra sidan.

Idag sprang jag på grusvägar i de sörmländska skogarna. Vädret var riktigt vackert och temperaturen på fyra-fem grader. Jag sprang dryga 13 km i 5,48 min/km och varvade ner genom att gå och jogga ytterligare fyra kilometer.

Sörmländsk skog och grusväg

Det kändes bra och skorna, som är ultradämpade, fungerade bra. De kändes inte alls svampiga och markkontakten var bra.

Då har jag i alla fall två par skor att alternera mellan när jag springer långpass – Skechers GoRun Ultra och Brooks Pure Grit (första modellen som tyvärr har slutat att tillverkas).

Om GoRun Ultra fortsätter att imponera kanske jag till och med springer lopp i dem.

Publicerat i Träning, Utrustning | Lämna en kommentar

Min inre motor och lite till

Publicerat den december 13, 2013 av Projekt Forrest Gump

Så var dagen kommen för det stora testet av den inre motorn – mjölksyratröskel- och maxpulstest samt VO₂-maxtest (maximal syreupptagningsförmåga).

Platsen för testerna var Riksidrottsförbundets idrottsfysiologiska laboratorium på Bosön. Jag, MG och KE (hans blogg i samma ämne) åkte dit till klockan två en torsdagseftermiddag.

Efter ombyte och lite prat satte testerna igång. På med pulsband, som för övrigt är samma system som Sats använder, och klunsning om vem som skulle börja. Klunsningen blev det inget av med då jag erbjöd mig att börja. Jag var lite otålig och nervös för att jag hade hört hur hemskt det skulle vara.

Jag och KE skulle genomföra testerna medelst löpning och MG cykling. Sagt och gjort började äventyret. Ett stick i fingret för att få grunddata för laktatmätningarna.

Efter sticket påbörjades uppvärmning i några minuter under vilken frågor om min löpning ställdes. Bland annat om vilken tid jag springer milen på och allmän löpvana samt specifikt löpbandsvana. Milen på dryga 51 minuter, bra allmän löpvana och ingen som helst löpbandsvana.

Mjölksyratröskeltestet, som också fungerade som uppvärmning inför de två andra testerna, började på en behaglig nivå – nio km/h i fyra minuter – varefter laktatnivå mättes genom nytt stick i fingret. Detta upprepades tre gånger till med allt snabbare hastighet – elva, tolv och 13 km/h – i fyra minuter vardera.

Tröskelpuls vid fyra millimol

Enligt testet ligger min mjölksyratröskel vid 173 slag/minut. Alltså, ska jag ägna mig åt tröskelträning ska jag ligga mellan 166 till 176 slag/minut.

Det stämmer ganska bra med den puls jag har känt mig fram till tidigare genom spinning. Då tränade jag tröskel kring 175-178.

Som långdistanslöpare ger kurvan information om hur jag bör träna. Det jag vill är att få ner det flacka partiet före fyra millimol och skjuta gränsen åt höger om jag förstod testledaren rätt. Hans tips var att jag ska träna mycket långa och lågintensiva pass och högintensiva intervaller. Jag ska inte ligga och nöta tröskel.

Efter några minuters aktiv vila var det dags…

Testet genomfördes genom konstant hastighet (12 km/h för min del) och varje minut ökades lutningen på bandet. Till detta kommer en mask som täcker mun och näsa som är kopplad till en maskin som mäter förbrukad mängd syre, det vill säga min syreupptagning.

… och det var riktigt jobbigt.

Någon sekund innan jag ger upp

Jag höll ut i 7,5 minuter. Maxpulsen uppmättes till 192 slag/minut och min maximala syreupptagningsförmåga till 47,6 ml/(kg • min).

Om jag går ner i vikt med bibehållen muskelmassa och/eller om jag tränar ordentligt borde den maximala syreupptagningsförmågan gå upp. Syreupptagningsförmågan kan sägas vara hur effektivt jag använder syret i luften jag andas – kondition på ren svenska.

Planen är att om ett knappt år göra om testerna för att kunna jämföra och se om det har hänt något.

Publicerat i Test, Träning | 1 kommentar

Stockholms brantaste 2014?

Publicerat den december 11, 2013 av Projekt Forrest Gump

I år sprang jag Stockholms brantaste och det var ett riktigt roligt lopp. En mycket varm och fin försommardag gick det av stapeln. Tre gånger uppför och två gånger nerför Hammarbybacken på totalt 3,3 kilometer. 24 minuter och 37 sekunder tog det.

Problemet nästa år är att det ligger helgen mellan Göteborgsvarvet och Stockholm maraton. Och att jag redan nu är anmäld till lite för många lopp.

Men sugen är jag. Troligen anmäler jag mig.

Uppdatering: anmäld.

Publicerat i Korta, Lopp | Lämna en kommentar

Förbättrad löpning?

Publicerat den december 3, 2013 av Projekt Forrest Gump

Då har jag anmält mig till en löparkurs tillsammans med bror.

Runacademy våren 2014

Det ska bli kul att träna på att springa! Jag hoppas att de lär ut mycket matnyttigt och att jag blir en bättre löpare.

Tillfällena krockar lite med semester och lopp men förhoppningsvis kan jag vara med på de flesta.

Publicerat i Träning, Utbildning | Lämna en kommentar

Sörmlandsleden

Publicerat den december 1, 2013 av Projekt Forrest Gump

En vacker lördagsförmiddag samlades vi ett gäng på fyra personer för att springa etapp ett till fyra på Sörmlandsleden.

Jag, RA och bror med PH bakom kameran

Totalt dryga 35 km från Björkhagen till Haninge var tanken.

Vi började springa vid 9.30 på morgonen och tog det i ett lugnt tempo. Det började med en ganska tråkig transportsträcka på grus för att övergå i en ganska teknisk stig genom skogen. Över stock, sten och rötter. På grusvägar och berghällar. Genom Hellasgårdens elljusspår.

Jag vid en daggdroppsdränkt äng

Etapp ett och två avklarades och vi befann oss i Albys friluftsgård och 14 km gjorda på dryga två timmar. Fort gick det inte men det var en skön dag och man hann se och njuta av leden ordentligt.

Vi gjorde en avstickare in på friluftsgården och till vår förtjusning hade de ett öppet fik där! Jag åt en leverpastejsmacka med apelsinjos och drack en kaffe. Den satt riktigt fint då jag till frukost bara hade ätit två matskedar yoghurt. Det tråkiga var att jag hade ont i ena fotvalvet.

Vidare gick färden på etapp tre.

PH kommer älgandes

På en rotfylld del av etappen hörde jag ett brak. Bror hade snavat på en rot.

Vid 21 km hade mitt onda fotvalv inte gett med sig och jag berättade för min bror att jag tänkte börja gå. Han sa att han skulle slå mig följe då hans fot värkte efter att han snavat på roten och fått hela kroppstyngden på den.

PH och RA fortsatte mot målet medan jag och bror bytte om till torra kläder och började gå mot Tyresta by dryga sex km fram på leden.

En av många spänger

Det var en mycket vacker del av leden och vi njöt av den medan vi sakta gick mot etappens slut. Väl framme klockade jag in på över fem timmar och dryga 27 km. Ett bra dagsverke.

I Tyresta by tog vi bussen hem. Under bussresan fick vi samtal från PH som hade kommit fram till målet och undrade om vi hört av RA… Det visade sig senare att han sprungit fel någon kilometer och kommit fram senare.

Allt som allt en skön dag ute i skogen på Sörmlandsleden. Bra sprunget av PH och RA! Och trevligt sällskap av bror!

Publicerat i Trail, Träning | 2 kommentarer

Planering inför 2014

Publicerat den november 26, 2013 av Projekt Forrest Gump

Planeringen inför 2014 är i det närmaste klar. Det är en mycket ambitiös plan och jag hoppas att kroppen kommer att hålla.

Kämpandes 2013 i Stockholms brantaste (foto sprangdu.se)

Vintermånaderna kommer att ägnas åt att försöka bygga upp kroppen medelst styrketräning och löpning. Sakta men säkert öka träningsmängden för att toppa den i mitten-slutet av mars med ett träningslopp i form av Barcelona maraton eller ett eget långdistanspass i de sörmländska skogarna.

I början av april minskar jag träningsmängden för att sedan vila helt veckan innan Täby Extreme Challenge och 50 miles.

Sedan flyter det på med (lite över 113 km) lopp fram till i slutet av juni då Lapland ultra på 100 km går av stapeln. Veckan efter gör jag ett avsteg från löpningen för att simma Vansbrosimningen. Det kommer att gå långsamt. Jag ska simma bröstsim och bara njuta av loppet och stämningen.

Sensommaren/hösten inleds med det otroligt vackra Öppet fjäll. AXA Fjällmaraton fast valfri start. Jag gillar konceptet med (någorlunda) valfri start. Man slipper trängas och vara i vägen för andra löpare. Det är riktigt skönt att springa i sin egen takt och med sina egna tankar över tre fjäll i mycket vacker omgivning.

I september kommer årets stora utmaning. I likhet med år 2013 kommer Black River Run stå som slutmålet för 2014! Den här gången dubbelt så långt — 100 miles, 161 km, över 16 mil. Helt galet!

Året avslutas med några sköna och korta lopp samt en maraton.

Totalt 651 km lopp. Jag hoppas att kroppen kommer att hålla.

[Detaljerad plan för loppen]

Publicerat i Korta, Lopp, Maraton, Ultra | Lämna en kommentar